Publikens tokjubel får mig att hålla för öronen - då har jag ändå öron­proppar i hörselgångarna - och det känns som om hela Annexet håller på att hoppa ur led. Mest av alla hoppar Minaj, till synes helt lyckorusig av responsen.

Efter konsertens härligt vansinniga Ibiza-rejv fortsätter festen med en ny dansexplosion; "Pound the alarm". Sedan får Minaj publiken att hylla sin svenska favoritproducent. "Red-one!" "Red-one!"

Det är som ett massmöte, men aldrig obehagligt. Konserten fylls av glatt humör, infall, vass rap, feta hookar och kulörta scenkläder.

Samtidigt märks det att det handlar om en europapremiär med en färsk artist. Det var inte länge sedan jag såg Eric Saade i samma lokal. Han hade både fler dansare, proffsigare show och fetare videoskärmar (inga jämförelser i övrigt dock).

Trots att Nicki Minaj vägrar välja väg (Hiphop eller house? Singback eller playback? Neongult eller chockrosa? Skaka jätterumpa eller smiska dansarskinka?) så blir konserten ett tydligt statement.

Superstjärnorna får se upp.

Woho. :) 
Håller med, Eric Saade äger ut Nicki ;)